SORRY…

Jag har den sorgsna plikten att meddela att jag checkat ut från New York på grund av privata skäl. Även om jag försöker att vistas där så ofta jag hinner har jag helt enkelt inte samma koll längre, och kan därför tyvärr inte hålla den här sidan uppdaterad.

I stället rekommenderar jag att ni besöker min levnadsglada väninna Suzannahs proffsiga City-guide. Min före detta Tribeca-syster och New York-bo sedan mer än 25 år. Suzannah Vanderbushs New York-guide hittar du här:

http://www.ving.se/usa/new-york/guide

 

Annonser

Empire Diner går i graven

Har den smärtsamma plikten att meddela att Empire Diner i Chelsea har bommat igen efter att ha legat efter med hyran. Själva dinern, som var väldigt fin i sig, är en av de fyra sista kvarvarande fristående dinerrestaurangerna av den gamla skolan på Manhattan.

 

Nya uppdateringar

Hey New York-lovers,

Till min stora förfäran har den eminenta appen HopStop som jag tipsar om i Mitt New York blivit uppköpt av Google, och som det mesta som kommer i jättens klor lades den ner den 1 november. Google anser att man ska använda Google Maps i stället. Citymapper är en annan bra app med ungefär samma funktioner.

Andra trista nyheter: Stjärnkocken Wylie Dufresnes fantastiska lilla gourmet-gastro-pub Alder i East Village har tyvärr stängt. Obegripligt nog har samma sak hänt med kuturelitens vardagsrum på Upper West Side – Ouest, vilket jag aldrig trodde skulle hända. Det är som om någon skulle bomma igen Operabaren i Stockholm. Återigen de hemska hyrorna som spökar.

Det går fort i New York. Ena dagen stekhet, nästa stendöd.

ÄNTLIGEN!

IMG_9061Äntligen har boken kommit ut och hittat hem till sirenerna, luftfuktigheten och betongen på Manhattan. Jag är helt överväldigad av fantastiska recensioner och underbart stöd från alla håll och kanter. Den ligger redan trea på Ad Libris topplista och jag får nypa mig i gåshuden för att tro vad jag ser.

Men det händer ju grejer under processens gång. Det är tyvärr oundvikligt. Så om du sitter med #Mitt New York i näven just nu och planerar din resa har jag några sorgliga nyheter att komma med.

Dylan – det sympatiska köttstället i Tribeca har stängt.

Commerce – en av mina favoritbarer i West Village har slagit igen efter gräl med landlorden.

JG Melon har fått en systerkrog i Greenwich Village. Inte min grej. Jag föredrar originalet hundra dagar av hundra.

Det går också numera att åka upp i 1 World Trade Center, det kostar dock en bra slant och köerna är långa.

Café el Presidente heter nu Tacombi som alla sina systerkrogar

Och så skäms jag som en hund för att jag har stavat fel till både Bar Boulud och Daniel Boulud. U ska det vara, inget annat. Men tack till alla er som har köpt boken. Jag är innerligt rörd och tacksam.

Reality check

IMG_7667Var på förlaget (Karavan) häromdagen och fick se pdf på boken och gå igenom några sista ändringar. Känns helt sjukt efter att ha kämpat (läs ätit) så mycket. Nu är det på riktigt liksom. Och kalasfint blir det. Mycket tack vare Kim Alm, enligt ryktet ”ett geni till redigerare”, som har trollat med knäna och mina knasiga bilder.

”Mitt New York” släpps i slutet av augusti. Den vill ni inte vara utan. Yours truly har ätit sig över Manhattan, med några små utflykter över East River tillika. Provsmak på ett uppslag ser ni härintill. Bild från mitt underbara Jones förstås.

Vårtjut på tallrik

soppaPlötsligt händer allting på en gång, och även om vinden viner snålt från Hudsonfloden just i dag blommar varenda buske och man får hopp om livet igen. Framför allt märks det på vår lilla Farmers Market här i Tribeca. Ett av mina största lördagsnöjen är att gå dit och botanisera bland stånden och bära hem mina skatter för att förädla dem vid spisen.
Och från att ha bestått av några små ynka övervintrande stånd kan man äntligen välja bland sju sorters rädisor och buntvis med färska örter igen.
Med vårsolen kommer matlagningslusten. Jag slog till på två bastanta knippen grön sparris och några lustiga japanska svampar. Sedan kokade jag ihop den här citronpigga historien som är en suverän variant på den grekiska soppan avgolemono.
Bilden fick så många ”gilla” på Instagram att jag dristar mig till att smälla upp den här också. Ja, där hittar du mig under ”gahne”. Häpp!

Vårsoppa med rostad sparris, dill och citron
4 portioner, 90 minuter

2 knippen grön sparris
7 dl vatten
2 dl vitt vin
1 gul lök, grovhackad
1 lagerblad
2 msk vetemjöl
2 msk smör + extra
3 äggulor
1/2 dl citronsaft
salt
olivolja
nymalen svartpeppar
300 g ostronskivling eller annan svamp, i bitar
1 liten knippa dill
torkad oregano

Skala sparrisen lite halvdant och skär bort de träiga ändarna. Dela knopparna på längden. Spara skal och ändar i en kastrull. Häll över vin och vatten, tillsätt lök och lagerblad. Koka under lock tills ändarna är riktigt mjuka, cirka 45 minuter. Mixa och sila.
Värm ugnen till 225 grader. Häll lite olivolja i en långpanna och tillsätt sparrisknopparna. Blanda väl och rosta i ugnen i cirka 8-10 minuter. De ska mjukna, men bli långt ifrån slöa.
Smält 2 msk smör i en kastrull, pudra över mjöl och vispa ihop och låt det få lite färg. Späd med lite buljong i taget medan du fortsätter vispa.
Vispa ihop ägg och citronsaft i en bunke. Tillsätt lite i taget av den heta soppan medan du vispar. Häll tillbaka allt i kastrullen, fortsätt vispa och låt det bli varmt. Smaka av med salt.
Fräs svampen i smör tills den får lite färg. Salta och peppra.
Fördela den rostade sparrisen i fyra soppskålar. Slå på soppan. Toppa med svamp, garnera med dill och strö över lite oregano.

Tex-Mex Fun

Efter att ha suttit inlåst och käbildmpat som en liten råtta med det sista på
Mitt New York var det en ynnest att få ge sig ut på stan och insupa lite avgaser igen. West Village i blomning är sannerligen en sight for sore eyes. Travade bort till nyöppnade Javelina vid Gramercy Park (för övrigt mitt absoluta favoritområde, när jag blir stor ska jag bo där och ha nyckel till parken). Möttes av ett knökfullt ställe halv sex en tisdagskväll och höll på att vända i dörren. Men si, det ska man inte göra. I den här stan gäller det att ha vassa armbågar och en vilja av stål. Lyckades med skånsk målmedvetenhet bänka bästa platsen vid baren.
Kalasade på jalapeñohet queso-dipp, skummig Shiner Bock och berg av tacos, läckra såser och tillbehör. Stökigt, högljutt, alldeles för mycket mat och väldigt, väldigt trevligt. Precis som i Texas med andra ord.
Ett hett tips. På alla vis.

A Rockin’ Bird

StreetBird2Har fått gnäll för att jag är för kass på att uppdatera. Med all rätt. Jag har haft häcken full med att försöka sammanställa det sista av den kommande guideboken Mitt New York som ska ges ut till sommaren. Fullsmockad med heta krogtips bland annat. Allt sitter runt min så kallade midja.

Men mitt i all hysteri hann jag i alla fall med ett litet besök på så kallad ”Friends & Family”-sittning på Marcus Samuelssons nya hak i Harlem – Streetbird. Rotisserie tycks ju som sagt vara grejen just nu, och det var sannerligen en smarrig spettkyckling som serverades (särskilt med dyngstark jerk-sås till). Men framför allt gillade jag själva stället och inredningen. Cool hiphop-vibe möter 70-talsretro, tunnelbana och grafitti. Skönt stökig stämning med bra musik och trivsam bardisk.

Blev så inspirerad att jag var tvungen att springa hem (okej – tuba, då) och laga till en egen pippi med retrostuk. Hon blev förtjusande. Testa själv!

Retro-kylling Provençale
2-4 portioner beroende på hunger

4 kycklingklubbor eller 8 kycklingben
salt
nymalen svartpeppar
vetemjöl
olivolja
2 msk herbes de Provence
1 citron, i klyftor
10 vitlöksklyftor, skalade
5 schalottenlökar, skalade och i klyftor
1 dl torr vermouth
färsk timjan

Sätt ugnen på 200 grader.
Krydda pippin med salt och peppar. Vänd sedan klubborna i mjöl och skaka av dem.
Slå en skvätt olja i ugnsfast form och lägg på kycklingen. Krydda med massor av herbes de Provence (finfin retroprodukt). Fördela citron, vitlök och schalottenlök runt omkring och emellan klubborna. Slå på vermouthen. (Här är det ett utmärkt läge för kocken att blanda sig en Dry Martini när du ändå köpt hem skiten).
Kör in hela rasket i ugnen i 25-30 minuter. Ta ut formen och ös kycklingen med steksaften. Stek ytterligare i 25-30 minuter eller tills klubborna är helt genomstekta.
Piffa till med färsk timjan. Servera med en krispig grönsallad och bröd att slafsa upp såsen med. Gott.

New York goes Nordpolen

2015-03-19 11.18.20 HDR-1Man trodde ju att man var en smula härdad som nordbo, men icke. I samma stund som ni där hemma har fullt upp med att lägga ut bilder på snödroppar och kaffestunder på balkongen fryser Yours Truly häcken av sig.
Förfrös närapå fingrarna när jag tog den här bilden av en klassisk utsiktsplats i Dumbo (känd bland annat från Once Upon a Time in America).

Promenerade tillbaka över Manhattan Bridge (på bilden), vilket jag kan rekommendera – om man nu inte riktigt är på humör för att stångas med turisthorderna på Brooklyn Bridge. Det var jag, två kineser, en joggare och en baglady. Här och var har den så kallade allmänheten varit vänlig nog att klippa hål i stålstängslet så att man kan plåta fagra vyer över Manhattans södra skyline.

I dag snöar det! Lägg ägg, säger jag.
I väntan på våren försöker jag framkalla den på andra sätt. Gjorde en fabulös morotssallad häromdagen, som jag så klart måste bjussa på. Håll till godo!

MIAS MAGISKA MOROTSSALLAD

2 knippen späda morötter, gärna i olika färger
2 1/2 tsk hel spiskummin
1 lagerblad
1 hel vitlök, skuren på tvärsen
färsk timjan
olivolja
flingsalt
nymalen svartpeppar
4 blodapelsiner
1 msk vitvinsvinäger
1 msk socker
2 dl crème fraiche
1 msk citronsaft
1 liten rödlök
färsk dragon
bladpersilja

Sätt ugnen på 200 grader. Skrapa morötterna och dela dem på längden om de är grova. Rosta spiskumminen i torr stekpanna tills den börjar dofta. Stöt i mortel.
Blanda morötter, smulat lagerblad, vitlök, timjankvistar och olivolja i en bunke. Strö över 1/2 tsk spiskummin, salt och peppar. Rosta i ugnen cirka 45 minuter.
Vispa under tiden ihop en vinägrett av två pressade blodapelsiner, vinäger, socker, salt och 3/4 dl olivolja. Häll den över morötterna när de är klara. Filea de resterande apelsinerna.
Blanda crème fraiche med resten av spiskumminen, citronsaft och salt. Bred ut röran på ett stort fat. Toppa med morötter, apelsinklyftor, repad dragon, grovhackad persilja och en nypa flingsalt.

Vår på tallrik!
(Jag serverade den till långsamlagad vitlöksmarinerad fläskfilé i tunna skivor. Grymt gott.)

Hett i Harlem

IMG_4050När jag flyttade till New York för drygt två år sedan hamnade vi i Harlem, East Harlem närmare bestämt, även kallat ”El Barrio”. Det som till en början kändes lite ovant och småläskigt blev snabbt väldigt trivsamt och vänligt. Men – det fanns verkligen inga ställen. Inga fik. Inga barer. Inga restauranger.

Då var man tvungen att ta sig upp till 125:e gatan och hänga i baren på Marcus Samuelssons Red Rooster, vilket alls inte gjorde ont. Älskar baren (rekommenderar deras mac & greens med hummer, löjligt beroendeframkallande), själva restaurangen är lite väl turisttät för min smak. Ska bli spännande att se hans nya rotisserie-hak, Streetbird Rotisserie, som öppnar inom kort. Rotisserie verkar för övrigt vara grejen just nu. Bra grej (testa Luzette i Stockholm om du inte redan gjort det, galet bra).

Men så härom kvällen bestämde jag mig för att göra jag Harlem på nytt. Massor har hänt! Hela Frederick Douglass Boulevard har förvandlats till en Restaurant Row som fullkomligt sjuder av nybyggaranda och uteglädje. Ställe efter ställe. Det ena roligare än det andra. Coolast av allt var en korg krabb-ben (lika svårt att skriva som att äta) med hemlig magisk sås på Lolo’s Seafood Shack som verkligen är ett ”shack” i ordets rätta bemärkelse, med skrangliga träbord och dubstep i högtalarna. Gillade även det avspända Harlem Food Bar med många lokala stammisar och skön personal.

Harlem är det glada Manhattan. Åk dit, vetja!